Fem år sedan…

För fem år sen gjorde jag en Gastric Bypass på Ersta sjukhus i Stockholm. Det känns märkligt att det är så pass länge sedan…

Anledningen att jag skriver om detta här och nu är att jag sitter på Ersta sjukhus och väntar på att bli inropad till min 5-årskontroll.

Jag är dessutom i god tid så jag har ett antal minuter på mig att blogga 🙂

Stora förändringar
Att bestämma sig för ett så stort steg var inte helt lätt. Men till sist var allt klart och det var dags för operation.

Livrädd
Det går inte att säga annat än att jag var livrädd då jag väntade på min tur där på operationen. l_blodsp1Det var hemskt och jag tänkte hela tiden på hur det skulle bli för grabbarna, hundarna, Kjell och mina föräldrar om jag inte skulle vakna upp efter operationen. Det låter verkligen helt nojigt när jag tänker tillbaka på det.

Som tur var kände jag några som hade gjort operationen och som det hade gått bra för. Det kändes väl lite lugnande. Ersta sjukhus är ett gamalt och rätt nött sjukhus men jag tror att personalen trivs rätt bra där. För de gånger jag har varit dit så har jag träffat samma personer. Till och med förra året då jag fick tarmvred så var det samma team som opererade mig då som fyra år tidigare. Samma sak på intensivvårdsavdelningen… samma personal som arbetade där. Sånt känns rätt skönt när man mår dåligt.

Allt gick rätt bra
Egentligen gick allt rätt bra tycker jag. Jag var inte frisk då jag kom hem från sjukhuset och det skulle visa sig att det berodde på att jag hade fått en infektion i ett av titthålen på magen. Jag tror jag hade 4 eller 5 snitt på magen där de gått in då de gjorde titthålsoperationen.

Kilona rasade
Det var verkligen en häftig känsla att ställa sig på vågen var och varannan dag och se att kilona rasade.

Yvonne AhlinVissa dagar var det bara några hekto men oftast 0,5 till bortåt 2 kg som försvann. 35 kilo gick jag ned och det var härligt.

Första tiden åt jag flytande föda, därefter blev det dax för purré och till sist dax för riktig mat. Det var en omställning att äta hela tiden och dessutom försöka hinna med att dricka vätska. Det svåraste var nog första sommaren då jag insåg att även om jag var jättetörstig så kunde jag inte klunka i mig vatten för det tog stopp på en gång. Men man vänjer sig vid allt faktiskt.

Helt ny människa
Nej, jag är inte en helt ny människa. Jag är fortfarande jag, samma person men bara lite friskare, rörligare och aktivare. Ingenting blir egentligen annorlunda och det trodde jag ju inte.

Aktiv med hundarna
Jag ville bara kunna vara aktiv med hundarna, kunna träna och tävla med bättre resultat än innan.

Det har fungerat riktigt bra även om jag då och då får be Kjell tävla istället för mig när energin tryter. För det händer då och då.

Mat- och sovklocka
Jag kommer alltid att behöva äta varannan timme för att få i mig tillräckligt med näring för att orka. På tävlingar och ibland annars också – går tiden så snabbt och vips har det gått 3 timmar och jag blir helt yr. Då är det svårt och nästan omöjligt att komma ifatt med orken.

Min matdag
Frukost 7-tiden – hälsofil 2,5 dl
Fm-fika 9-tiden – kaffe och smörgås
Lunch 11.30 – riktig mat
Em-fika 14.00 – frukt (bli bättre)
Mellanmål 16.00 – frukt eller nåt (bli bättre)
Middag 18.00 – riktig mat
Kvällsmål 20-tiden fil o flingor
Oj oj oj… Inte lätt att hinna…

Behandlad annorlunda
Det är intressant att se hur annorlunda jag bli behandlad då jag är ”smal”. Personer som inte riktigt lyssnat på mig tidigare började att lyssna. Visst är sånt märkligt. Som tur var är alla mina vänner precis som vanligt.

Femårskontrollen
Allt gick bra på femårskontrollen. Jag fick lite pekpinnar om vitaminer och kalktabletterna… samt att jobba på att öka kvaliten på mellanmålen på eftermiddagen. Jag lovar mig själv att bli bättre på detta!

Nu är det dax för förmiddagsfika…

4 comments for “Fem år sedan…

  1. Linda Andkvist
    11 april, 2013 at 08:22

    Vad intressant det du skriver, att du blir behandlad annorlunda nu när du är smal. Jag har blivit erbjuden att göra en GBP men eftersom min fetma är hormonell så kan de inte garantera att den håller sig. Så alltså har jag ”valt” att vara fet. Att tävla klass 3, i full fart, 130 kg tung är ingen dans på rosor och innebär en hel del smärta. Men det mest intressanta är att min prestation ganska ofta förringas, jag är ingen att räkna med. Och jag är faktiskt ganska övertygad om att det hade sett annorlunda ut om jag hade varit smal. Men jag väljer att se det från den positiva sidan – jag har blivit tvungen att vara en grym handler just för att jag inte hinner med att springa och mina hundar måste vara väldigt grundtränade för att klara av att jag kastar iväg dem medan jag förflyttar mig.Så inget ont som inte har något gott med sig.
    Jag tittar på dig när vi ses och jag tänker att du var så modig som gav dig på en operation, och kan inte låta bli att undra om jag trots allt inte skulle, jag också…
    Kram på dig!

    • Yvonne o hundarna
      11 april, 2013 at 11:48

      Linda! Du är verkligen en grym handler! Och jag tror att du har rätt i att en del inte förstår förrän de ser resultatlistorna och dina placeringar…
      Jag har tänkt en hel del på hur jag tränade hund när jag inte var så rörlig. Jag tror att jag har stor nytta av att ha tränat Lifa så som jag har gjort med motivation framåt och självständighet.
      Jag är så nöjd och glad att jag genomgick operationen. Jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare…
      Kram Yvonne

  2. Inger Asplund
    11 april, 2013 at 10:32

    Japp! Så bra att få läsa din historia! Själv blev jag op:ad i nov 98, med den då kända gastric bypass metoden. Jag hade samma mål som du har!
    Ångrar inte en dag sedan op -men rekomenderar heller inte denna lösning. Alla måste ta ställning inför ett så stort ingrepp. Det var ju för livskvallité och inte för att bli en ny person jag tog beslutet. Har 3 hundar som dagligen behöver min tid och dom har verkligen hjälpt mej att vara aktiv.

    • Yvonne o hundarna
      11 april, 2013 at 11:56

      Inger – livskvalitet är viktigaste och möjligheten att få vara aktiv är känns så bra! Jag önskar dig fortsatt lycka till med dina hundar! Yvonne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *